Recension av Philippe Grimberts bok Hemligheten
Boken är utgiven på Norstedts och innehåller 185 sidor.
Philippe Grimbert är född 1948, är psykoanalytiker och arbetar med psykotiska och autistiska barn i Paris. Han har tidigare främst skrivit fackböcker, men det var med den själbiografiskt baserade romanen Hemligheten som han fick sitt litterära genombrott i Frankrike. Boken har på några år översatts till ett tjugotal språk och utgivits i ett trettiotal länder och även filmatiserats.
Handling: Philippe växer upp i efterkrigstidens Paris. Han är mager och sjuk och han motsvarar inte sina atletiska föräldrars förhoppningar. Eftersom han är enda barnet uppfinner han en låtsasbror. En bror som är mycket modigare än honom själv och som vågar slåss.
I huset där familjen har sin butik har mademoiselle Louise sin mottagning. Hennes del består av två rum. Ett kontor och ett behandlingsrum. Hon gör massage och andra behandlingar i sitt hem och hon har varit en del av Philippes familj så länge han kan minnas.
Han är ofta hos henne och en dag börjar hon berätta om hur Philippes föräldrar träffades och om deras bakgrund. Hon berättar att Philippe har haft en storebror, men inte med samma mamma. Till slut berättar hon om den dagen hans bror och mamma blev tagna av tyskarna under kriget och fördes bort, eftersom de var judar. De kom aldrig tillbaka och ingen vet deras öde.
Den berättelsen som Louise berättar om Philippes bakgrund gör att hans liv blir mera fullständig. Hans föräldrar har aldrig berättat något om detta för honom. Däremot förstår han numera varför hans föräldrar lever och reagerar som de gör. Tyvärr är livet tillsammans med föräldrarna ganska dystert resten av den tid de har tillsammans.
Philippes Grimberts roman har en självbiografisk bakgrund. Den är som många andra franskförfattade böcker väldigt vackert och poetiskt skrivet, med mycket känslor. Jag är mycket förtjust i att läsa böcker av franska författare på grund av deras underbara språk och denna gjorde mig inte heller besviken. En bok som verkligen berör och som jag även blir upprörd av. Detta med judeförföljelsen är alltid lika skrämmande att läsa om. Boken är så vackert formulerad. Denna franska bok är också poetiskt och vackert skriven även om den bygger på en mycket tragisk händelse.
Betyg 10/10 Kristina Simar 2011-01-24 (5)
Datum: 2011-01-24
Betyg: 10
Recenserad av: Kristina Simar, korrekturläsare/författarcoach
Sidtopp