Recension av Elias Palms deckare Corpus Delicti
Boken är utgiven på Ordfront (2010) och innehåller 234 sidor.
Elias Palm är född 1976 och bosatt i Malmö. Han arbetar som rättsläkare i Lund. I sitt arbete genomför han obduktioner och andra undersökningar på uppdrag av polis och åklagare. Han bistår även kriminaltekniker på brottsplatser, agerar sakkunnig i domstol och undervisar på såväl läkarlinjen som på polishögskolan.
Handling: Ella Andersson är 39 år och rättsläkare. Hon utreder mord, självmord, dränkning eller drunkningsolyckor. Människor som blivit innebrända och som det inte finns mycket kvar av. Hon tar reda på hur man kan utesluta att en människa blivit bragd om livet när kroppen är illa bränd eller rutten. Dessa frågor försöker Ella svara på dagligen.
När Ella var sex år gammal förlorade hon både sin far och sitt föräldrahem i en våldsam eldsvåda.
Nu drygt trettio år senare upptäcker hon ett antikt bordsur som finns till försäljning. Bordsuret liknar det som fanns i hennes föräldrahem när det brann ner. Hon lägger ett bud på det och hoppas få köpa det för att se om det kan vara det bordsuret som var deras. I så fall hur kan det ha klarat eldsvådan och vem har haft det i sin ägo. I och med detta dras Ella in i en privat undersökning om sitt förflutna, samtidigt som hon har sina ordinarie dödsfallsutredningar. Hon kommer motvilligt att inse att det finns kopplingar mellan hennes barndom och ett av de lik som hittats i jorden i en trädgård och som ska undersökas på den rättsmedicinska avdelningen. Ella kommer att upptäcka andra sidor av sin far än vad hon hört talas om. Ett gammalt kärleksbrev adresserat till hennes far med signaturen C tar henne till Paris. Men det är inte alls som Ella trott.
Kommer hon att få klarhet om faderns död, liket som hittats i en trädgård och mannen som haft bordsurets i sin ägo har gemensamt.
Detta är rättsläkaren Elias Palm debutroman och jag blev helt förälskad i den. Bokens detaljerade beskrivningar om hur en obduktion går till och hur kroppen delar ser ut efter döden tyckte jag var väldigt intressant. Det kändes lite som en lärobok i obduktionsteknik. Språket var något avancerat och det tyckte jag också om. Ella Andersson var fint beskriven och jag kände sympati för henne. Nu vet jag att del två om Ella Andersson kommer ut i september, även denna gång på Ordfront. Den kommer jag givetvis att kasta mig över direkt.
Betyg 8/10 Kristina Simar 2011-07-14 (63) http://blogg.passagen.se/krisim
Datum: 2011-07-14
Betyg: 8
Recenserad av: Kristina Simar, korrekturläsare/författarcoach
Sidtopp